moln

Depression

Många människor blir nedstämda någon gång i livet. Om nedstämdheten djupnar och går över i en depression behöver du hjälp från sjukvården. Depression är en psykisk sjukdom, men gränsen mellan vanlig nedstämdhet och sjuklig depression är delvis flytande. En viktig skillnad mellan nedstämdhet och depression är att nedstämdheten håller i sig under minst en tvåveckorsperiod så är det frågan om en depression. Omkring 25% av människor drabbas någon gång under sitt liv av depression. Det är alltså en mycket vanlig åkomma.

Vad kännetecknar depression

En depression kan ge många olika symtom. Att vara nedstämd och ledsen eller att inte känna glädje eller intresse för någonting är de viktigaste. Många drabbas av ångest. Ångesten är ofta värre på morgonar och förmiddagar men inte alltid.

Du kan bli orkeslös, likgiltig och få dålig självkänsla. Du kan tappa matlusten eller börja tröstäta. Många som är deprimerade sover sämre. Du kanske sover oroligt och vaknar tidigt, eller tvärtom, du sover tungt och länge men känner dig ändå inte utsövd.

Det är vanligt att man vid en depression känner sig värdelös och ansvarig för svåra misstag, till exempel i sitt arbete. Många deprimerade tänker på döden på olika sätt, exempelvis på personer som avlidit. Det är vanligt att tankeförmågan blir sämre och att det är svårare att ta beslut.

Depression kan även ge kroppsliga symtom som förstoppning eller menstruationsrubbningar. Vid en djup depression kan självmordstankar eller planer på att begå självmord finnas.

Orsaker till depression (sårbarhetsmodellen)

Det är många faktorer som bidrar till att människor utvecklar depression. Vissa personer utvecklar lättare depression pga ärftliga faktorer. Vi ärver i viss grad vår sårbarhet för psykiska sjukdomar som ångest och depression. Det har troligen att göra med hur vårt nervsystem är “uppkopplat”. Vissa människor har medfött känsligare nervsystem som lättare reagerar på ogynnsamma händelser i ens liv. Vidare spelar upplevelser i barndomen en roll. Otrygga uppväxtförhållanden gör människor mer sårbara för depression. På vilket sätt man lärde sig att handskas med motgångar har också betydelse. En tidigt gjord erfarenhet att “inget hjälper” kan leda till att man utvecklar en hållning som innebär att när man drabbas av motgång så ger man upp. Man tycker att man inte kan göra något åt problemen och man uppfattar sig som hjälplös. En viktig sårbarhetsfaktor är också vår livsstil. Förhöjt alkoholbruk, stress i olika former, sjukdom och social isolering ökar risken för depression.

Ovanstående bakgrunds- och sårbarhetsfaktorer ökar risken för utveckling av depression.

Oftast är det en aktuell händelse som är den direkta orsaken till depressionen. En depressionsepisod är ofta framkallad av någon slags förlust. Vanliga förluster är arbetslöshet, separation eller t ex sjukdom som lett till att man förlorat förmågor.

För att snabbare och lättare komma ur depressionen behöver man därför bryta den självförstärkande spiralen. Det gör man genom att:

Steg 1. Lära sig hur depressionen fungerar, framför allt genom att observera sambanden mellan våra handlingar och våra sinnesstämningar.

Steg 2. Observera de konsekvenser vårt handlande leder till. Framför allt observera på vilket sätt vårt beteende och våra tankar närmar oss till eller fjärmar oss från det vi vill uppnå.

Steg 3. Sluta undvika situationer som just nu kanske känns jobbiga.

Varför beteendeaktivering?

Forskning visar tydligt att aktivering påverkar deprimerade människor både psykiskt och fysiskt. Fysisk aktivitet i dagsljus t ex ökar utsöndringen av olika hormoner - melatonin, endorfin bland flera - som leder till ökat välbefinnande. Socialt umgänge ökar chansen att man gör positiva erfarenheter och att man bryter negativa grubblerier. Det finns dock inget allmänt recept på vad man ska göra för att bryta den onda cirkeln och komma ur depressionen. En av terapins mål i början är just att utforska sambanden mellan olika aktiviteter och sinnesstämningar. Senare behöver man pröva sig fram för att hitta beteenden som ökar sannolikheten att positiv sinnesstämning uppstår. Man behöver också förstå varför aktiviteter som tidigare ledde till välbefinnande inte längre gör det. (Ofta har det att göra med negativa tankar om sig själv och sina prestationer).

Att sluta undvika

Deprimerade personer har ofta svårt att företa sig saker. Initiativlösheten är ett av symptomen på depression. Man känner sig orkeslös och tänker dessutom att det är meningslöst att göra något då man inte tror att det kan bli bättre. Många deprimerade upplever hopplöshet. Ibland kan orsaker till undvikanden vara mer subtila och den deprimerade inte medveten om dem. Många utvecklar undvikandebeteenden för att lindra obehagliga känslor. Undvikanden utvecklas till en strategi som fungerar bra i början så till vida att obehaget lindras kortsiktligt. Problemet är att undvikande på längre sikt leder till förluster som befäster depressionen, se depressionsspiralen ovan.

Vår samhällskultur bidrar dessutom till undvikandebeteenden genom att uppmuntra oss på olika sätt att lyda våra känslor och handla i enlighet med dem. Känslor styr i viss mån vad vi gör då vi helst vill göra det vi känner för. När man är deprimerad blir det särskilt negativt.

Undvikandebeteenden hindrar den deprimerade att ta itu med livsproblemen som på längre sikt skulle förbättra sinnesstämningen. Att t ex undvika att ta itu med obetalda räkningar skapar ångest och oro över ekonomiska svårigheter. Oron gör det sedan ännu svårare att göra något åt räkningarna vilket på sikt leder till ännu större ekonomiska svårigheter. Att t ex isolera sig efter en separation gör att man blir ensammare. Ensamheten ökar nedstämdheten och grubblerierna vilket gör det svårare att ha givande sociala kontakter.

Det går inte att undvika negativa känslor oavsett om man är deprimerad eller inte. Men man bör inte alltid låta känslor diktera hur man agerar.

Samtidigt är det på sin plats att påpeka att viss ”overksamhet” är naturlig när man är deprimerad och att det bör accepteras. Det är de undvikandebeteenden som gör att depressionen fördjupas som man behöver förändra. Och det är därför som man under terapin kartlägger vilka konsekvenser olika beteenden får.

Vikten av att sluta älta

Forskning visar tydligt att deprimerade personer tänker annorlunda. Det finns ett ”depressivt tänkande” som kännetecknas av negativism, självförebråelser och grubblande / ältande. Hjärnan är påverkad av depressionen och fungerar annorlunda. Forskningen visar t ex att deprimerade personer har lättare att minnas negativa händelser på bekostnad av positiva. Minnet är selektivt. På liknande sätt är även varseblivningen påverkad. Den deprimerade uppmärksammar lättare negativa signaler – t ex andra människors ogillande eller kritik - på bekostnad av positiva signaler – uppmuntrande kommentarer eller leenden. Det sker omedvetet och är därför svårt att påverka i början.

Grubblande / ältande är något som gör människor mer deprimerade och som bidrar till att man inte kommer ur depressionen. Det visar modern psykologisk forskning.

Vikten att avbryta ältande uppmärksammades redan av kineser för flera tusen år sedan vilket avspeglas i det gamla ordspråket:

”Du kan inte förhindra sorgens fåglar flyga över ditt huvud men du kan hindra dem från att bygga ett bo där.”

Att grubbla är en naturlig reaktion när man stött på svårigheter och problem. När konstruktivt tänkande övergår i ältande som får oss att må sämre och som inte leder till positiva lösningar måste det förändras. Att älta är ett inlärt beteende som kan läras om. Under terapin går vi igenom hur Du förändrar Ditt ältande.

Hur kan anhöriga hjälpa

Depression är en sjukdom som påverkar den drabbade och omgivningen. Det finns ett behov av ömsesidigt förståelse. Ett första steg kan vara att informera sig om sjukdomen och att försöka förstå hur de olika symptomen påverkar Era relationer. Irritation t ex kan i hög grad vara ett symptom på depression.

I en svår situation behöver man hopp om att det blir bättre längre fram. Depressionen är ett plågsamt tillstånd som dock går över – snabbare så om man får behandling. Att ingjuta hopp om att man kommer att må bättre är kanske det viktigaste vi kan göra.

KBT är en terapiform där den deprimerade behöver delta aktivt i arbetet som leder till bättre mående. Som patient får man hemuppgifter. Depressionssymptomen som trötthet och initiativlöshet gör det svårt att komma igång. Dessutom att göra förändringar är mödosamt och ibland ångestskapande. Är man deprimerad och ska göra något som i längden är bra men som i stunden ger obehag är det bra med stöd. Uppmuntran och hjälp att skapa struktur i vardagen (regelbundna måltider, motion, goda sömnvanor) kan vara betydelsefulla för den deprimerade.

Sex steg i behandlingen av depression. En orienterande översikt.

1. Kartlägga aktiviteter och stämningslägen. Syftet är att upptäcka samband mellan aktiviteter och mående, och senare att identifiera aktiviteter som gör Dig deprimerad.

2. Hitta alternativa beteenden som inte leder till negativa känslor.

3. Planera in de alternativa beteendena i veckoschema. Senare utvärderar vi hur förändringen påverkar Ditt stämningsläge.

4. Identifiera ”fällor” dvs situationer och händelser som leder till undvikande. Du kommer med hjälp av terapeuten att identifiera Dina reaktioner och att undersöka Dina undvikandemönster. Du behöver också identifiera konsekvenser som undvikandet leder till.

5. Planering och genomförande av förändringar i vardagen.

6. Arbete med grubblerier och ältande. Kartläggning av ältande ger kontroll över det. Att ersätta grubblande med agerande. Medveten närvaro som ett verktyg för att minska ältande. Att sätta ord på negativt tänkande utan att döma eller kritisera det.

Som anhörig eller vän kan du se att en person är deprimerad genom att personen förutom att se ledsen ut även får mindre livlig mimik, en annorlunda mer slocknad blick och långsammare rörelser. Du kan också märka att personen har svårt att ta till sig det du säger och fortsätter att upprepa sin negativa uppfattning om sig själv och sin framtid.